Call me back I'm so alone.

Har blivit lite för många såna här kvällar på senaste, när jag bara sitter och väntar på att kunna gå och lägga mig (för att slippa vakna tidigt och inte ha nått att göra innan jobbet). Borde skaffa mig en hobby, men ingenting är direkt roligt i längden. Det enda jag känner ett sug till just nu är gymmet, men dit kan man ju inte gå varje dag heller.

En massa måsten har jag också! Typ kolla upp knät, tårna (ja plural), göra ett ordentligt träningsschema, börja tänka på framtiden (lägenhet, jobb). Usch. Nån form av 24-års kris? Längtar INTE till 25 i så fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0